Italien och fullmäktige

Efter en fantastisk helg är jag åter tillbaka på kommunfullmäktige. Debatten gick hög om mobbning och läsinlärning. Marianne Normark förde fram partiets åsikter på en rad punkter inom socialnämndens område. Det känns att Folkpartiet är på hugget.

Intressant var också att Vänsterpartiet och Miljöpartiet bekänner färg. Numera är de tydliga med att det kommer att kosta för sossarna att få med dem på vagnen. De kommer säkert att göra allt för att stoppa statliga pengar till väginvesteringar i Umeå. Det är tragiskt men sant. Ett klarläggande för väljarna.

Italien och Sverige skiljer sig påtaglig på många områden. Ett sådant område är servicepersonal på hotell, restauranger etc. Sannolikt kostar inte arbetskraften lika mycket i löner och arbetsgivaravgifter som i Sverige och sannolikt finns det även i Italien en svart marknad. I Sverige har vi inte råd med service. Det blir för dyrt. Hur kan det då komma sig att det fungerar i Italien, Spanien m. fl länder. Det tål att fundera på. Fler borde kunna jobba i servicenäringen i Sverige. Det borde vara möjligt även i Sverige om arbetsgivaravgiften för servicebranschen förändras.

Kampanj mot Trafficking på Europanivå
På onsdag ska jag underteckna Europarådets kongressdokument mot trafficking som Umeå har beslutat att stödja. Kongressen har sitt årliga möte i Strasbourg och Umeå (d.v.s. jag) kommer vara en av de första undertecknarna. Det känns väldigt ärofullt.

Au revoir!