Mäns våld mot kvinnor

Män fortsätter att slå kvinnor. Så har det sett ut i tusentals år. Visst har mycket blivit bättre på senare år, både i Sverige och utomlands. Men kvar står ändå faktum, våldet finns kvar. Konservativa strukturer, av en rad olika slag, håller kvinnor i ett oacceptabelt förtryck, både psykiskt och fysiskt.

Europarådet driver kampanjer, statliga myndigheter och kommuner likaså - och visst är det bra. Det gör skillnad. Men som sagt, våldet finns kvar.

Både som politiker och människa är det lätt att bli nedstämd av detta trista faktum. Eller snarare: Det är den helt naturliga slutsatsen.

Jag tror ändå att den rimliga reaktionen måste vara mer offensiv och präglas av tillförsikt. Politiskt arbete, politiska åtgärder leder till förbättringar, även om det går sakta. Det är en tröst, om än en klen sådan. Frågan är ju ofantlig.

Det stora problemet är snarast den uppenbara risken att frågan sakta tigs ihjäl och att våldet får ökat utrymme. Inte bara i talibanernas Afghanistan och i religionens namn utan också i vår "upplysta" del av världen. Det som sker i det tysta kommer inte till allmänhetens kännedom även om många, många vet att det pågår.

Så här står det i den ganska nya boken Mäns våld mot kvinnor (utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting): "Den viktigaste insatsen för att förebygga mäns misshandel av kvinnor i nära relationer är att sprida kunskap och arbeta aktivt med värderingar och attityder. Kunskapen måste omfatta alla delar av denna komplexa fråga - våldets utbredning och former, samhällets ansvar samt förståelse för sambandet mellan mäns dominans och våld och ett samhällsmönster där män är överordnade och kvinnor underordnade."