onsdag, april 25, 2007

Vem avgör hur umeborna ska ha det på gamla dar?

Gammal nog att bestämma själv! Läste en insändare i gårdagens VK där frågeställningen just var vem är det som bestämmer? Är det den enskilda människan eller är det politikerna som vill ha det så billigt som möjligt?

Gårdagens arbetsutskott (kommunstyrelsens) handlade bland annat om att med hjälp av teknisk övervakning göra det möjligt för dementa och andra äldre, äldre att bo kvar ännu längre i sina bostäder. Sätt på dementa en GPS-sändare och det går att hitta igen dem om de kommer bort tycks vara budskapet.

Jag tror inte ett ögonblick på att det är bristen på teknisk övervakning som är huvudproblemet för äldre dementa som bor ensamma i sina lägenheter. Vad som behövs är ett mänskligare samhälle där människor kan umgås och ha sällskap av varandra. Lösningen heter inte mer ensamhet och mer övervakning utan ett samhälle som i verklig mening tar hand om både unga och gamla på det sättet som var och en av oss hoppas på att bli behandlad.

Var och en måste få större möjlighet att bestämma själv. Den som vill sitta ensam och ha tillgång till trygghetslarm "de lux" ska kunna välja det men för dem som inte tycker att det verkar särskilt lockande måste det finnas alternativ. Hela livet ska levas från den första dagen till den sista. Teknik löser varken avsaknad av mänsklig värme eller stimulans.