I kulturens tecken

En vecka i kulturens tecken. Söndagkväll, samisk konsert, "mycket bra". Tisdag, Porgy and Bess, "fantastiskt bra". Torsdag, invigningskonsert på Jazzfestivalen, "något extra". Umeå har verkligen ett fantastiskt kulturliv. Frågan är om det finns någon stad utanför storstäderna som ens kan komma i närheten. Dessutom lätt tillgängligt. Allt nära till hands med tillgång till både
kollektivtrafik och parkeringar. Fantastiskt, och mer blir det.....

Nu är jag på väg till Ryssland med flyg från Umeå. Som avgående ordförande för Internationella Blå vägen känns det kul att få komma till Karelen och hålla kongress. Under den period som jag har varit ordförande har vi äntligen lyckats få med ryssarna i styrelsen.

Att flyga idag känns lite så där. Fram till igår var det bestämt att jag skulle flyga till Stockholm på förmiddagen för att delta på partistyrelsen (och hem kring lunch). Framförallt var jag angelägen om att bjuda in fp:s ministrar till Umeå personligen.

Stormvarningarna gjorde dock att det kändes osäkert om jag skulle hinna i tid till Rysslandsflyget som går direkt från Umeå. Allt tycks emellertid flyta på som det ska ännu så länge när det gäller flygtrafiken. Men det blev hur som helst inget besök i Stockholm för mig idag.

Höstrusk

Nomineringstider i partierna. Just nu är det vakuum i politiken i väntan på att alla ska bli utsedda till sina nya poster. Alla partier går i väntans tider. En del har publicerats i tidningarna och annat skvallras det om. Hur som helst är det spännande att se hur det går och vilka som kommer att vara med under den kommande perioden.

De som däremot inte har legat på latsidan är de som vill bekanta sig med den nya regeringen. Nu gäller det att alla vi som har kontakter med regeringen försöker att föra fram vår landsända och våra synpunkter. Det finns mycket som vi kan vara stolta över här i Umeå och Västerbotten men det finns ganska många andra som hellre ser att pengarna går söderut snarare än norrut.

I lördags var det Universitetsfest. Som vanligt mycket trevligt och denna gång i nyrenoverade lokaler. Det är en tuff fest som startar med fördrink klockan 16.00 och håller på till 02.00 (dansen tar slut då). Säkert var det många som festade långt efter detta klockslag också. Umeå Universitet är ett universitet på frammarsch. Utmärkelsen för Designhögskolan och certifieringen av Handelshögskolan är två bevis för detta. Kul att även Dagens Nyheter uppmärksammade Designhögskolan genom en stor artikel. Mer sådant!

Ny regering

I fredags var det reguljärt möte på Sveriges kommuner och landsting i Stockholm. Men avbrottet klockan 09.00 tillhörde inte rutinen; då samlades alla politiker, tjänstemän och övriga besökare framför TV:n. Alla fulla av förväntan inför vad som komma skulle i samband med den nya statsministerns presentation av sin första regering.

Den stora överraskningen var naturligtvis Carl Bildts politiska återkomst, nu som utrikesminister. Spekulationerna att Bildt skulle komma tillbaka var det få som riktigt hade tagit på allvar. Men ibland händer det otroliga.

Leijonborg, Björklund och Malmström var väl ganska givna som ministrar för folkpartiets del. Åtminstone jag hade nog inte räknat med Nyamko Sabuni som medlem av den nya regeringen. Men inte räknat med är en sak. Det var en överraskning, men en positiv sådan. Hon är ett bra exempel på vad jag skrev i min förra blogg, i politiken är det viktigt att våga och verkligen vilja
någonting.

Folkpartiets utbildnings- och forskningspolitik kommer att bli genomförd. Vinnarna är många, inte minst Umeå universitet. Nu gäller det att få till stånd ett möte mellan den nye utbildningsministern och ledningen för universitetet så snart som möjligt. Jag kommer att försöka dra mitt strå till stacken och ta kontakter snarast möjligt.

Fokus på kunskap i skolan kommer att bli verklighet. Insatser för att de yngsta skoleleverna verkligen får lära sig att läsa och skriva är självklara. Allt det som jag i åratal har kämpat för inom skolpolitiken kommer att genomföras, självklart känns det inspirerande. Det blir verkligen en spännande politisk period framöver.

Jag utlovade synpunkter på Ön:s utveckling i min förra blogg. Dessa kommer, jag håller på att sätta dem på pränt.

Igår ramlade jag av hästen

Jag ramlade av hästen igår kväll. Blev omskött (och igenkänd) av Robert och Agneta, ambulanspersonal i ambulansen. I ridkläder och ganska mycket ridhusspån gjorde jag entré på akuten. Mike, sjuksköterska tog emot. En annan, Robert, körde båren till röntgen. Det är verkligen ett imponerande system när olyckan har varit framme. Slutet på historien var att jag med stödjande hand linkade ut till entrén för hemfärd några timmar senare. Mörbultad men hel, är väl ett bra sammanfattande uttryck.

Ska jag rida igen? Jag vet faktiskt inte. Denna gången klarade jag både huvud, nacke och rygg, har jag samma tur nästa gång? Dottern hävdar att ridning är livsfarligt. Lyckligtvis (i vart fall av just detta skäl) är hon kvar i Tyskland och jag slipper hennes förmaningar just nu.

Jag ramlade av kommunalrådsposten också för ett tag sedan. Då behövde jag inte åka ambulans. Dramatiken är betydligt mindre än vad utomstående kanske tror. I det politiska spelet handlar det i grunden om matematik. Största alliansparti vinner posten. Anders Ågren och jag byter rum. Allianspartierna förhandlar om uppdragen mellan varandra, men även detta är en strikt matematisk övning. Ett poängsystem utifrån vunna mandat styr. Men, det är roligare att vara störst vid förhandlingarna - kan jag sammanfatta som har varit med i både med- och motgång.

Motgång föresten. Folkpartiet i Umeå klarade sig hyggligt jämfört med rikssnittet, i klartext bättre. Tappet blev en procent mindre än genomsnittet. Det känns bra att ha fått stöd av så många umebor. Folkpartiet och jag har ett stort förtroende att förvalta under den mandatperiod som väntar.

Jag har inte gett upp politiken (och kanske inte heller ridningen trots allt). Politiker måste våga både i uppdraget och privat. Våga bygga på Ön är ämnet för min nästa blogg. Så måste det bli, det är min övertygelse.