fredag, mars 30, 2007

Önskelista eller verklighet i Umeås kulturpolitik?

Det saknas sannerligen inte idéer när det gäller kulturpolitiken i Umeå.

Nytt kulturhus, flytta bibliotektet, konstnärligt campus, satsa på länsmuseet, ungdomenshus - växtkraft mm.

Allt detta utan inbördes dialog inom kommunen. Hur vore det med en liten prioriterinslista?

Börja med 'Konstnärligt Campus'. Nästan all information jag har om det kommer från källor utanför Umeå kommun. Vad vill kommunen? Vilka ekonomiska insatser krävs?

Hur mycket pengar kostar det kommunen, i uteblivna hyror att/när Bildmuseet flyttar? Vilka ekonomiska insatser krävs? Vad kommer att hända med länsmuseet?

Varför dröjer upphandlingen av 'Ungdomens Hus'? Finns det möjligen krafter som förhalar projektet (det är beslutat att det ska upphandlas)?

Varför finns det ingen kulturchef?Ska bibliotektet flyttas och ett nytt kulturhus byggas?

Vad vill Umeå i kulturpolitiken?

Det finns många frågor att lösa innan/om Umeå ska bli Europas Kulturhuvudstad 2014.

onsdag, mars 28, 2007

Vägpaket istället för Turning Torso

Det du verkligen vill ha är du också beredd att betala för!

De partier som anser att en ringled runt Umeå är viktigt för luften i centrala Umeå, tillväxten, Volvo mm. måste också på allvar börja diskutera frågan om förskottering av vägpaketet.

Det är bra att VK skriver om Umeås usla position när det gäller vägutbyggnad. En gammal surdeg som uppenbarligen inte kommer att gräddas på länge än om ingen gör något.

Utred vad en förskottering innebär och bearbeta Vägverket. Kommuner som verkligen (och jag menar verkligen) vill ha nya vägar tar också fram börsen för att hjälpa Vägverket på traven.

Självklart vore det bättre om pengarna kom utan inblandning från Umeå Kommun men om så inte är fallet kan Umeå fortsätta att rulla tummarna medan andra kommuner ser till att det händer något.

Malmö:s Turning Torso hade aldrig kunna byggts i Umeå, den saken är säker med det rådande politiska klimatet men att förskottera vägpaketet borde väl vara möjligt för de partier som tror på tillväxt och Umeås framtid?

tisdag, mars 27, 2007

Rätt och fel i politiken?

Den som tjänstgör avgör självklart om han/hon ska rösta ja eller nej. Ansvaret för omröstningen ligger helt på den enskilda.

Det kanske är tid för ett klarläggande när det gäller röstningsförfarande i politiken, efter diskussionen om Folkpartiet och UIK beslutet. Så här långt är det hela väldigt enkelt.

Men har den enskilda något ansvar för det parti på vars mandat han/hon sitter? Ja, det är en fråga för varje vald person att fundera på. Till vardags brukar detta inte vara något större problem. I de fall vederbörande har en avvikande åsikt än partiet brukar detta meddelas i förväg och alla är på det klara med att så är fallet. Det gäller att ta debatten på förmötena och helst försöka vinna den i det egna partiet.

Svårast blir det när saken har diskuterats och enighets tycks råda. Att det i det läget blir lite turbulens om beslutet blir tvärtemot och att det kommer att ändras i nästa omgång (när den ordinarie ledamoten går in i sammanträdesrummet) är nog inget att förvånas över.

Jag fick ett brev

Jag fick ett brev (ett mejl), ja inte bara jag, det hade gått till Holmlund, Ågren, Edvinsson och några till. Det var Martin Hårdstedt på Institutionen för historiska studier som ville påminna politikerna om att det snart är 200 år sedan de sista riktigt omfattande striderna på svenskt territorium utfördes.

Säkert tio gånger har jag i sammanträdesrummet ifrågasatt varför inte kontakter tas med den historiska institutionen och Martin Hårdstedt (och uppenbarligen har inget hänt eftersom han är tvingad att skicka brev om saken). Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det saknas intresse att arbeta tillsammans med universitetet och den historiska institutionen i denna fråga.

Det har sagts mig att den åtgärd som ska ske med anledning av denna historiskt betydelsefulla händelse är att 2008 eller 2009 års version av Pax Nordica (vilket är ett öppet halvdagsseminarium om olika säkerhetspolitiska frågor som anordnas varje år i februari mellan Allmänna försvarsföreningen, Umeå kommun, Umeå Universitet via freds- och konfliktforskning , statsvetenskapliga institutionen och Länsstyrelsen) ska handla om detta.

Det är intressant att Umeå anser att de kan besluta vad andra ska göra (med hot om att annars dras pengarna in). Det tecknar också ett fullständigt ointresse för det som många med mig faktiskt tycker är en historisk händelse.

För att citera Hårdstedt "Hur ska en kommun med självrespekt kunna undgå att på allvar lyfta fram och påminna om de dramatiska skeendena åren 1808-09? I Finland är redan omfattande förberedelser igång för att uppmärksamma betydelsen av händelserna 1808-09. I Sverige är det hög tid att påbörja förberedelserna. Den politiska ledningen i Umeå bör på allvar fundera kring hur det förflutna ska förvaltas på bästa sätt. Det finns en ypperlig chans att sprida kunskaper om vårt förflutna. Rätt hanterat och med hjälp av den vetenskapliga kompetens och de idéer som redan finns skulle åminnelseåret 2009 kunna bli ett fint tillfälle för kommunens, länets och regionens människor att begrunda sin identitet. Hela Sveriges blickar bör riktas mot Västerbotten och Umeå - platsen där finländare och svenskar gick skilda vägar söndagen den 8 oktober 1809."

Jag kan inte annat än att hålla med. Här finns den yppersta expertisen på området men uppenbarligen duger inte detta åt Umeå kommun. Om Umeå ska bli kulturhuvudstad är det hög tid för en attitydförändring.

söndag, mars 25, 2007

Förskottera vägpaketet!

Umeå är ingen prioriterad kommun när det gäller vägar och kringfartleder. Om vi inte visste det förut så är det återigen klarlagt.

Under det senaste åren har Folkpartiet gång på gång försökt att lansera frågan om förskottering av vägpengar. Om inte staten vill gynna oss kanske vi ska göra som t.ex. Skellefteå att erbjuda oss att hjälpa till mot att vårt projekt flyttas fram i röret. Det skulle kunna bli en i andra sammanhang kallad 'vinna, vinna' situation.

Antingen sitter vi och väntar på att pengarna ska komma flygande eller också gör vi något.

Förhoppningsvis finns det fler partier som i och med beskedet är beredda att gå ifrån sitta och vänta, till agera.

Inte minst är detta en viktig fråga för Volvo. Hur kan vi i längden försvara transporterna av hytter rakt igenom hjärtat av staden. En västlig bro behövs om miljön verkligen är ett prioriterat område. Detta borde vara en prioriterad fråga för kommunledningen!

fredag, mars 23, 2007

Sälja och bygga nytt - visst

Sälj biblioteket om någon är beredd att betala kostnaden för ett nytt kulturhus!

Om det verkligen finns ett stort intresse för att köpa bibliotekshuset så måste detta naturligtvis bejakas. Allt måste kunna prövas på nytt. Tanken att sälja det nuvarande bibliotekshuset och låta någon utveckla detta till en slags galleri avsedd för handel är intressant och förvisso av karaktären att den bör prövas.

På det här stadiet ser jag två förutsättningar (kanske finns fler): kommunen måste få tillräckligt betalt för den nuvarande biblioteksfastigheten, så att summan på ett avgörande sätt kan bidra till finansieringen av ett samlat kulturhus. Detta - som ju också ska rymma stadsbiblioteket - måste också ligga i centrum.

torsdag, mars 22, 2007

Vad är det för fel på korvkiosken?

Vad är det för fel på korvkioskar? Efter att ha läst reportaget om Kungsgatan i VF har jag funderat på varför just korvkioskar ska betraktas som ej önskvärda. Själv älskar jag korv. Jag gillar att det numera går att köpa korv ganska billigt. En stunds pratstund med korvgubben (kan inte påminna mig någon korvgumma) är en höjdpunkt på dagen. Att de stora vagnarna förfular kan jag till viss del ställa upp på men korvgubbarna?? Vad är det för fel på korvkioskar på Kungsgatan? Är det inte dags att ta strid för rätten att köpa en korv?

Korvgubbar har också rätt att finnas i en kulturstad!!!

onsdag, mars 21, 2007

Om alla tar sin andel

Ett av Västerbottens problem är den allt åldrande befolkningen. Utan en befolkning i arbetsför ålder går kommunen under. Detta börjar bli ett påtagligt problem för småkommunerna. Vem ska ta hand om äldreomsorgen när alla är pensionärer? Vi kommer att få brist på arbetskraft är ett vanligt påstående.

Ett annat "problem" är de allt större flyktingströmmarna till Sverige. Var ska flyktingarna bo? Var ska vi göra av alla dessa unga män som kommer till Sverige?

Å ena sidan fattas det arbetskraft och å andra sidan finns det arbetskraft. Smarta kommuner borde slåss om att få tillgång till initiativrika, många gånger högutbildade personer som kommer till Sverige för att skapa sig en framtid. Att sedan kommuner som Danderyd, Vaxholm och Ekerö inte begriper bättre är deras problem.

Så länge Sverige behandlar flyktingar och invandrare som ett problem så är de ett problem. Den som inte är socialfall blir det, som någon uttryckte det. Den dagen även det svenska samhället förstår att nyckeln till framtiden är initiativrika, välutbildade personer, med förmåga att tänka nytt, då kan det säkert hända ett och annat.

Det finns kommuner som har lyckats. Falkenberg och Värnamo är två exempel men det finns säkert fler. Om det verkliga problemet är brist på arbetskraft respektive för mycket arbetskraft då finns det en lösning.

måndag, mars 19, 2007

Planera smartare!

Jag ögnade igenom ett planeringsdokument (Downtown commercial master plan, alltså en slags handelsplan för centrum), för den kanadensiska staden Barrie, norr om Toronto. Ett samhälle av ungefär samma storlek som Umeå.

Visst finns det likheter. Men det finns skillnader och det är naturligtvis dessa som blir tydliga för mig. Framförallt är det kanadensiska plandokumentet behändigt, lättillgängligt och mycket konkret. En samlad vision för både offentlig verksamhet och för det privata näringslivet. Tydligt och pedagogiskt!

Jag slås av hur vi i Umeå, länge och ihärdigt bråkat om placeringen av badhuset och hur utvecklingen av staden mellan broarna snart har blivit en floskel utan innehåll. Sammanhang, funktioner och eventuella bieffekter glöms allt för ofta bort. Detta sammanhang präglar planen från Barrie. Näringslivet, dess önskemål och möjligheter att bidra till utvecklingen är med på ett självklart och jag tror mycket positivt sätt.

I Umeå slår en del politiker sig på bröstet och säger "vi vinner i Umeå". Men det är mest ett tomt utrop, viktiga delar av samhällslivet har aldrig tillfrågats. Om Umeå ska klara sig i framtiden krävs en attitydförändring till de krafter som kan skapa mervärden och ett Umeå rikt på arbetstillfällen med tillväxt. Det klarar inte den politiska sfären på egen hand.

Den fysiska planeringen måste präglas av denna insikt. Då blir den verkligt spännande. Umeå är inte bäst i världen, Umeå är inte heller näst bäst. Varför inte lära utav dem som lyckats bättre?

lördag, mars 17, 2007

Kulturchef x 2

Med stigande förvåning inser jag att de lösa ryktena är sanna. Det är sant att det ska anställas en kulturchef som måste ha en hjälpchef för att kunna "chefa". Helt otrolig organisation. Jag kommer ihåg när jag var vice ordförande på Operan. Där argumenterade jag hårt för dagens lösning: en person som är ansvarig både för verksamhet och ekonomi. Idag är det nya kvastar som sopar och i kommunen ska det tydligen vara tvärtom.

Det behövs två chefer på varje chefstol. En som är chef utåt och en som sköter jobbet.

Vem är det som egentligen ska bestämma? Det dunkelt sagda det dunkelt tänkta finns det ett talesätt som säger. Är det möjligen i stadshuset som den egentliga makten ska ligga? Vilken kulturchef är det som ska vara med i tjänstemännens interna högborg "chefsforum?".

Umeå kommun vill bli kulturhuvudstad men någon tydlig kulturchef behövs uppenbarligen inte. Jag väntar med spänning på fortsättningen.

onsdag, mars 14, 2007

Bro över Kvarken

Att driva politik handlar inte enbart om att arbeta på arenor där man är folkvald. Det interna partiarbetet i syfte att driva opinion i det egna partiet åt ett visst håll har också betydelse.

Politik är ett mångfacetterat hantverk. Gårdagskvällen ägnades bl.a. åt att fila på en motion om en bro över Kvarken till Folkpartiets landsmöte (fp:s högsta beslutande organ). Men först ska den behandlas på årsmötet här i Västerbotten.

Jag vill att Folkpartiet ska verka för att en utredning tillsätts som på allvar granskar förutsättningarna för ett projekt av det här slaget. Förhoppningsvis kan finansieringen delas mellan EU, Sverige och Finland. En bro skulle ha, det är min bergfasta övertygelse en utomordentlig positiv utveckling för hela norra Sverige, inte enbart för Västerbottens kustland.

tisdag, mars 13, 2007

Än är det långt till KSO

Ska Västerbotten vara en del av Norrland eller en del av norra Norrland? Igår var regionfrågan och framförallt frågan om Kommunalt Samverkansorgan (KSO) på tapeten. Fem representanter från varje riksdagsparti träffades på socialdemokraternas partiexpedition för att diskutera.

Efter kaffe med bullskiva vidtog överläggningarna. Många partier uttryckte att det långsiktiga målet är en region bestående av Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Västernorrland men det kommer att ta tid. Stötestenar som förutsågs var politiska strömningar som finns Jämtland och Sundsvall: här finns ett uttalat intresse att söka bilda region på egen hand utan medverkan från oss längre norr ut.

Eftersom saken bedöms ta tid behövs det alltså ett alternativ för Västerbotten. Ett KSO som kan utformas på olika sätt. Dels som ett fullmäktige (som utser en egen styrelse) eller bara som en direktion/styrelse. I bägge fallen handlar det om indirekta val, alltså som landsting och kommuner utser.

Vad ska fullmäktige/direktionen göra? Om detta finns det väldigt olika uppfattningar. Folkpartiet företräder en linje där vi tycker att direktionen ska förbereda och jobba fram hur den nya regionen ska se ut. Fullmäktigelinjen har åsikten att avsikten är att få till en ny beslutsorganisation som tar över uppgifter från landstinget och länsstyrelsen.

Många och långa var talen men några beslut fattades inte ikväll (vilket ingen heller hade räknat med). Utom möjligen att vi ska träffas igen i början av maj. Nästa gång med två delegater från varje parti. Var övertygad om att det kommer mera i regionfrågan.

måndag, mars 12, 2007

Jag städar själv!

Jag städar själv säger kvinnorna i Kvinnopolitiskt Forum (DN i fredags). I en tid då kvinnor arbetar heltid, har kvalificerade arbeten och därtill familj är det viktigaste att städa själv. Hela lönen och halva makten är av allt att döma underordnat - en riktig kvinna städar. Män kan möjligen köpa sig fria från målning, golvslipning mm. Men kvinnan hon städar.

Lyssnade på Svante Weyler på God Morgon världen igår. Han menar att det tyska samhället förutsätter att det finns en hemarbetande i varje hushåll. Uppenbarligen är det en dröm som också Kvinnopolitiskt Forum förutsätter. Jag har i vart fall lite svårt att tolka protesterna mot den nya möjligheten på annat sätt.

Att göra det rumsrent och enkelt att köpa tjänster för arbete i hemmet (även typiska kvinnliga arbeten) innebär en revolution, en fantastisk möjlighet för familjer att underlätta vardagen.

torsdag, mars 08, 2007

Ungdomar ska inte gå utan sysselsättning

Familjens ungdomar har hört av sig från sina vistelseorter. Dottern har just lämnat Los Angeles och är tillbaks i skidbacken och jobbet på coffeshopen i Salt Lake City.

Marinens skolfartyg Falken har lagt till vid ännu en kanarieö och sonen rapporterar att han som toppgast har fått jobba under överfarten. Tack vare tekniken har vi kontakt med ungdomarna. Skype är en ny bekantskap för både föräldrarna och farmor. Otroligt bra att kunna ringa billigt.

När jag var i Claras ålder jobbade jag tvåskift på Rockwool i Skövde. Isoleringsmaterial (stenull) av olika slag och dimensioner tillverkades. Jag tillhörde de första svenska tjejerna vid bandet (de finska tjejerna var allra först). Att plocka skivor från vänster till höger och omvänt var arbetsuppgiften samt extraarbete på natten att packa lösull. Det var de tuffa grabbarna (och jag) som stod ut med att ullen kröp in i såväl hud, näsa, öron mm.

När jag var i Clas ålder (några år senare) jobbade jag på Folkpartiets ungdomsförbund med ansvar för personal, ekonomi, fältorganisation - ja, allt utom politiken. Lönen var i stort sett densamma för bägge jobben men därefter slutade likheten.

Idag verkar det tufft för många unga att komma in på arbetsmarknaden. Att hitta ett första jobb med allt vad det innebär av tidpassning, arbetskamrater och egen inkomst är viktiga beståndsdelar i utvecklingen att ta ansvar för sitt eget liv. Det förefaller svårare att komma in på arbetsmarknaden idag än när jag var ung.

Men jag tror det är viktigt att börja någonstans även om det inte är drömjobbet eller särskilt bra betalt. Min pappa var stolt över mig när jag jobbade på fabriken. Uppfödd i en arbetarsläkt var det viktigt att arbeta och göra rätt för sig. Det har också varit min ledstjärna i livet. Jag ska kunna försörja mig och mina barn. Ja, numera försörjer sig familjens ungdomar själva även om det sker på ett litet annat sätt än när jag var i samma ålder.

Ungdomar ska inte gå utan sysselsättning. Allt för många i Umeå tvingas söka försörjningsstöd (socialbidrag) i ung ålder. Jag är övertygad om att det skulle kunna vara annorlunda - bemanningsföretagen skulle säkert lösa problemet bara de fick chansen.

onsdag, mars 07, 2007

Mäns våld mot kvinnor

Män fortsätter att slå kvinnor. Så har det sett ut i tusentals år. Visst har mycket blivit bättre på senare år, både i Sverige och utomlands. Men kvar står ändå faktum, våldet finns kvar. Konservativa strukturer, av en rad olika slag, håller kvinnor i ett oacceptabelt förtryck, både psykiskt och fysiskt.

Europarådet driver kampanjer, statliga myndigheter och kommuner likaså - och visst är det bra. Det gör skillnad. Men som sagt, våldet finns kvar.

Både som politiker och människa är det lätt att bli nedstämd av detta trista faktum. Eller snarare: Det är den helt naturliga slutsatsen.

Jag tror ändå att den rimliga reaktionen måste vara mer offensiv och präglas av tillförsikt. Politiskt arbete, politiska åtgärder leder till förbättringar, även om det går sakta. Det är en tröst, om än en klen sådan. Frågan är ju ofantlig.

Det stora problemet är snarast den uppenbara risken att frågan sakta tigs ihjäl och att våldet får ökat utrymme. Inte bara i talibanernas Afghanistan och i religionens namn utan också i vår "upplysta" del av världen. Det som sker i det tysta kommer inte till allmänhetens kännedom även om många, många vet att det pågår.

Så här står det i den ganska nya boken Mäns våld mot kvinnor (utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting): "Den viktigaste insatsen för att förebygga mäns misshandel av kvinnor i nära relationer är att sprida kunskap och arbeta aktivt med värderingar och attityder. Kunskapen måste omfatta alla delar av denna komplexa fråga - våldets utbredning och former, samhällets ansvar samt förståelse för sambandet mellan mäns dominans och våld och ett samhällsmönster där män är överordnade och kvinnor underordnade."

lördag, mars 03, 2007

Ingen gemensam historiebok

Vid det informella mötet mellan EU:s utbildningsministrar inom kort förväntas det tyska ordförandeskapet lägga fram ett förslag om en gemensam europeisk historiebok. Boken ska användas i skolundervisningen.

Jag tycker det låter som en stollig och rent av obehaglig idé. Vad är det för poäng med att försöka mejsla fram en gemensam historiesyn? Att försöka få folk att se på vad som varit på samma sätt? Den ambitionen bör vi inte ha i vår del av världen, den hör hemma i helt andra system.

Argumentet att en EU-initerad historiebok skulle öka någon slags "europeisk identitet" tror jag inte alls på. Risken är väl snarast att reaktionen blir den motsatta. Sånt här ska inte politiker ägna sig åt. Det finns naturligtvis olika syn på händelser och förlopp i historien - och det är väl inte bara mellan länder som tolkningen varier. Men vad är det problemet med det. Därmot kan det väl vara bra att understryka att människor/folk/länder etc faktiskt ser olika på historien. Och att förklara detta men utan ambition att likrikta.

Den danska utbildningsministern säger nej till en gemensam europeisk historiebok. Eftersom den "danska regeringen inte blandar sig inte i hur undervisningsmaterial utformas". Ett positivt ställningstagande och väl uttryckt.

Till min sorg ser jag att Sveriges skolminister Jan Björklund är positiv till idén. Men förhoppningsvis har jag missuppfattat hans inställning.

torsdag, mars 01, 2007

Gårdagen

En vanlig dag i politiken. Sammanträdet med Socialnämnden startade 08.30. Alla är i stort sett överens i alla ärenden. Socialtjänsten måste bli bättre på utvecklingssamtal, det finns mycket att önska när det gäller försörjningsstödet. Varför får så många unga gå utan sysselsättning så länge?

Min egen tro när det gäller det sista är att någon annan än kommunen ska ge sig på den uppgiften. Jag är övertygad om att det skulle bli mer fart i frågan om ett privat företag skulle få betalt för att se till att fler ungdomar kommer i arbete. Mitt förtroende för kommunen är inte särskilt högt. Överhuvudtaget tror jag att det behövs mer nytänkande och mindre av bekväm uttaxerande av pengar (från förvaltningen) för att det ska hända något. Det är positivt med fler aktörer på marknaden.

Eftermiddagens sammanträde var på Sveriges Kommuner och Landsting i Stockholm, en intressant diskussion om hur Sverige ska lägga upp Europakonferensen om demokrati i juni. Tillsammans med tjänstemän från olika regeringskanslier, riksdagsmän som sitter i Europarådet och den gruppen som jag själv tillhör (kommun och region företrädare i Europarådets lokala kammare) diskuterades programmet för demokratikonferensen, kampanjen mot våld mot kvinnor och svenskt ordförandeskap i Europarådet andra halvåret 2008.

Även lokalpolitiker har en viktig uppgift att fylla i europasamarbetet. Efter fyra år i Europarådets lokala kammare är jag fullständigt övertygad om vikten av att vi på det "lokala planet i Europa" träffar varandra och diskuterar vardagsfrågor.

Den resolution om 'Trafficing' som jag undertecknade i Strasbourg för Umeås räkning har nu antagits i 25 svenska kommuner och 1 landsting. Det går framåt även om det går långsamt.

Imorgon har jag tänkt att läsa Ansvarsutredningen. Det mesta är redan känt men det finns mer att läsa. Hela utredningen handlar inte om att rita kartor.Återkommer med min syn på den framtida regionindelningen i Sverige och Norrland.