Bergman och Bush

BBC:s kvällsnyheter på måndagen toppade med att Mr Gordon Brown och Mr Georg Bush träffats på Camp David och att Ingemar Bergman från Sverige, 89 år gammal, avlidit. En antydan om den betydelse Bergman tillmäts här och i utlandet överhuvudtaget.

På klingande svenska spelades scenen från Sjunde inseglet med den schackspelande döden upp:

- Vem är du?
- Jag är döden.
Repliker som för alltid har satt sig i åtminstone mitt huvud. Från Fanny och Alexander, som belönades med fyra Oscar, visades också några filmklipp.

Helt klart är att den store filmskaparens bortgång är en stor nyhet - på nätet ser jag hur svenska filmvetare förklarar att Bergman egentligen var större utomlands än hemma, i vart fall slog han igenom tidigare. Det är väl ett utslag av just detta jag tar del av i brittiska medier på ett så tydligt sätt. Ingmar Bergmans betydelse för filmen och filmens utveckling är alltså enorm. Men inte bara film. 54 filmer, 126 teaterproduktioner och 39 radioföreställningar, läser jag i en tidning - det är ett bokslut som heter duga.

Men Ingemar Bergman medverkade också i hög grad till att sätta bilden av Sverige. En engelsk tidning skriver idag att Sverige fick ett rykte om sig att vara melankoliskt.

Noterar att städdebatten är i full gång. Plötsligt är städning ett arbete som inte borde få finnas överhuvudtaget. En märklig vändning.

Vem är det som städar efter dig på jobbet? Vem målar hos målaren och vem bakar hos bagaren, retoriska frågor som ter sig löjliga.

Det är hög tid att erkänna städerskan för att göra ett riktigt och inte minst nödvändigt jobb. Alla vet vi att utan lokalvårdare stannar Sverige. Utan städning upphör till exempel all verksamhet på sjukhuset.

Debatten handlar dels om att köpa städtjänster överhuvudtaget, dels att kunna handla dessa tjänster i den personliga sfären för att underlätta en allt mer komplicerad vardag fylld av tidsbrist.

Städning är verkligen inte något att negligera. Utan städning stannar Sverige!

Träna med datorn

Bengt Bedrup och Gun Hägglund, tror jag hon hette, gjorde stor succé i TV:s barndom. "Träna med TV" hette programmet. Det principiella greppet håller fortfarande. Inget nytt under solen, tänker jag och bläddrar i en engelsk tidning: Träna med datorn är uppenbarligen det senaste för att minska t ex barnfetma.

I Sverige är det minskningen av idrottslektioner som anses vara skulden till överviktiga barn, i England är det arbetande kvinnor och i USA är det datorernas fel. Bill Gates (datorernas stora profet) håller därför på att utveckla ett motionsdataprogram som just nu provas på en skola i USA. Baktanken är att genom dataprogram få barn att röra sig mera. På stora skärmar visas programmet och barnen hoppar i takt (när det gäller stora grupper). Programmet kan också fungera interaktivt. Goda insatser belönas med glada tillrop. Var och en kan tävla med sig själv (och förmodligen med andra) att röra sig i takt till en viss rytm. TV rapporterar att det är populärt. Karaoke har blivit populärt i olika sammanhang.

Blir upp och hoppa den nya innegrejen?

Hårdare tag i England

Socialdemokraterna i England gör stort nummer av att 4 000 kriminella invandrare ska ut ur landet före nyår. Gordon Brown (premiärminister) säger i en intervju i The Sun:

Jag vill att följande budskap går ut: Om Du kommer hit, ska du arbeta och lära dig vårt språk. Om du begår ett brott kommer du att bli deporterad från vårt land. Du följer reglerna eller får ta konsekvenserna. Jag är inte beredd att tolerera en situation där vi har människor som bryter mot reglerna i vårt land, när vi inte kan agera. Det kommer att skärpas upp.

Den stora debatten just nu handlar om hur länge en misstänkt terrorist kan hållas häktad.Socialdemokraterna vill markant utöka dagens regler.

Tuffare tag är bilden som premiärministern vill förmedla.

För en svensk är det svårt att förstå skillnaden mellan de engelska socialdemokraterna och en traditionell konservativ politik. Möjligen är det att de konservativa är skeptiska till EU och vill ha en folkomröstning kring konstitutionella frågor inom EU.

Moderater i England och vänsterpartister i Sverige har vad den frågan anbelangar mycket gemensamt.

Köpa städning?

Att värderingar förändras över tid är helt uppenbart. Försökte vid ett tillfälle i Strasbourg (Europarådet) att förklara för min delegation om svensk äldreomsorg. Att vuxna barn inte har ansvaret för sina föräldrar (vilket de har i stora delar i Europa) och att i Sverige är det samhället som tar på sig både hjälp i hemmet och särskilt boende om det inte går att bo kvar hemma. Att det i Sverige inte primärt är en uppgift för döttrar och svärdöttrar att ta hand om föräldrar/svärföräldrar. Storögt tittade de på mig och replikerade med att vi i Sverige inte tar hand om våra barn heller. Alla barn är mer eller mindre i offentlig barnomsorg från 1,5 års ålder. (Jag är väl medveten om att det finns brister både i den svenska äldreomsorgen och barnomsorgen och att efterfrågan inte alltid/sällan svarar mot tillgången).

I detta skiljer vi från många andra länder. För oss i Sverige är det självklart att både gamla och barn lämnas över till samhället medan de i arbetsför ålder i huvudsak ägnar sig åt förvärvsarbete, tjäna pengar till försörjningen. Inte minst för jämställdheten mellan kvinnor och män har detta varit viktiga reformer. Att det finns tillgång till bra barnomsorg och bra äldreomsorg. Denna värdering är djupt förankrad i den svenska folksjälen och omfattas av väldigt många människor.

Mer egendomligt är det dock när det gäller städning och övrigt hemarbete. Generellt kan sägas att övriga Europa inte har moraliska dubier mot att den som har råd, betalar någon för att sköta tjänster relaterade till hem, trädgård mm. Medan många aldrig skulle drömma om att betala för att samhället vårdar deras barn och gamla. Så olika kan det vara även om vi bor nära. I Sverige är det ok att köpa omsorg men inte hushållstjänster. I övriga länder är det precis tvärtom.

Tamara Spiric meddelar bloggläsarna att hon tänker städa själv i sommar. En sysselsättning som vi är många som ägnar oss åt så här i semestertider (särskilt kvinnor) medan männen reparerar huset, fritidshuset, bilen, bryggan, altanen eller något annat projekt.

Typiskt manlig verksamhet går det bra att köpa tjänster för att utföra (under långa tider med skattebetalarnas hjälp), typisk kvinnlig verksamhet är det fult att köpa tjänster till (typ städning). Fönsterputsning är möjligen ett mellanting (är det i grunden en manlig sysselsättning?), det är ganska ok att köpa fönsterputsning.

Den svenska könsrollsmodellen slår igenom. En riktig svensk kvinna städar själv (gud förbjude att betala pengar till någon annan för att göra det). Är det Luther som återigen gör sig påmind i en särskilt svensk tappning?

Barns hälsa en fråga för både mammor och pappor

Problemen är oftast de samma, men slutsatserna är helt olika konstaterar jag från min just nu engelska horisont.

I Sverige anses det allmänt, att det är de färre idrottslektioner i skolan som är skulden till den allt mer överviktiga befolkningen.

I England är det kvinnornas fel, alltså de arbetande medelklasskvinnornas fel enligt en nyligen genomförd "vetenskaplig" undersökning (?)av "Institute of Child Health", på 13 000 barn födda mellan 2000 - 2002. Idag anses 23 % av de engelska barnen vara överviktiga vid tre års ålder.

I Sverige hävdas det/anses det vara bevisat att eftersom barn är mer överviktiga idag än före 1994 (då idrottslektionerna minskades) så är det idrottslektionerna som såg till att barn var smalare då än idag.

I England går det bevisa att barn (särskilt medelklassbarn) var smalare när kvinnorna var hemma i större utsträckning. Följaktligen är det kvinnligt förvärvsarbete som bär skulden. Kvinnorna är inte hemma och ser till att barnen stoppar i sig nyttiga saker. Barnens pappor undantas från ansvar eftersom de arbetar lika mycket nu som tidigare.

Undersökningen ger också för handen att familjer med de lägsta inkomsterna inte löper samma risk att barnen blir överviktiga som arbetande mödrar inom medelklassen. (Närmare analys av detta framgår inte av de artiklar som jag har läst). Det är som det står i de engelska tidningarna: kvinnorna som bär ansvaret för den överviktsbomben som England står inför. I Sverige är det politikernas fel som skar ner antalet idrottslektioner.

Återigen är det uppenbart att slutsatsen finns i betraktarens ögon. Många engelsmän vill säkert ha tillbaks hemmafrusamhället och många svenska idrottslärare vill säkert ha fler undervisningstimmar.

Problem löses sällan med en enda pennstreck. Skolan kan göra sitt för att motverka övervikt när det gäller näringslära och att röra på sig mer. Men goda mat- och motionsvanor grundas i hemmet. Både mammor och pappor bär ansvaret!

Socialdemokraterna tänker om?

I senaste numret av Riksdag & Departement läser jag en liten notis om att socialdemokraterna i Visby presenterade material som ska ligga till grund för en ny skolpolitik.

Även socialdemokraterna anser numera att det behövs mer ordning och reda och uppföljning av eleverna och hur alla elever ska nå målen. I valet ansåg många att socialdemokraterna stod för en skola utan tydliga kunskapskrav, slog partiet fast i sin valanalys. Nyheterna ska presenteras i oktober.

Ja detta är inget aprilskämt. Partiet som inte har sett några som helst problem med dagens skola eller att många elever faktiskt inte får grundläggande kunskaper i skolan, ska tänka om. Vad som var helt fel före valet kommer sannolikt att vara helt rätt till nästa val. Politik är verkligen det möjligas konst.

För övrigt anser jag att Lotten Lindström har en läsvärd blogg idag när det gäller sprututbytesprogram. Ibland krävs det omvärderingar av gamla sanningar. Att lyssna på argument både för emot är ett bra sätt att förbereda beslutsfattande. Socialnämnden i Umeå kommer att diskutera sprututbytesfrågan under hösten. Jag vet att det är många av mina fullmäktigekamrater i partiet som tycker att det är dags att ändra uppfattning. Men frågan är inte färdig diskuterad för vår del ännu.

Umeå friskast eller sjukast?

En splittrad bild träder fram i Umeå i dagens tidningar: VK analyserar rapporten "Umeå Index 2007" - DN presenterar Folksams årliga hälsoindex grundad på sjukfrånvaro bland kommunanställda.

Rubriken i VK är att "Umeå mår bättre än på länge". DN konstaterar att Umeå tillhör de kommuner med de sjukaste anställda i hela landet. Det finns bara sex kommuner med anställda som är ännu sjukare bl.a. Bjurholm och Åsele.

På ett nästan övertydligt sätt visar artiklarna att verkligheten ser olika ut beroende på vad som lyfts fram. VK efterlyser problematisering. Jag kan bara hålla med. Extra tydligt blev det när Umeå 2005 plötsligt blev utnämnd till årets kvalitetskommun. Vilket inte på något sätt betyder/betydde att Umeå (vilket är lätt att tro) har högst kvalité på sin verksamhet.

Värderingen sitter i beställarens öga. De uppgifter som kommunen tar fram ska naturligtvis förstärka den positiva bilden (varför annars använda en utomstående konsultbyrå?). Andelen arbetskraft i den privata sektorn har ökat, vilket är positivt. Men om skälet för detta i huvudsak är att mer och mer av den offentliga verksamheten verkställs av privata entreprenörer så är det inget tillskott till helheten. Det är en omsortering. Förvisso en nödvändig och positiv förändring men det innebär inte att marknaden har vidgats. Hur stor del av de 6 000 (de senaste 10 åren) "nya" arbetstillfällena i det privata näringslivet är egentligen en omstöpning från det offentliga, betalda med skattemedel?

Att en del av det nytillkomna ska tillskrivas Volvo är väl ett rimligt antagande men består ökningen i övrigt av friskolor, vårdföretag och annan tidigare offentlig verksamhet?

Sjukast eller friskast? Olika vinklar i DN och VK idag. Bägge bilderna är sanna men verkligheten har ändå sista ordet. Känslan av att Umeå duckar för de svåra frågorna, de obehagliga sanningarna finns ändå kvar. Allt är ju så bra i Umeå, eller?

Introduktion med jobbfokus!

Under gårdagen var det sammanträde med Socialnämndens utskott. Omhändertagande av barn och vuxna missbrukare upphör inte för att det blir sommar. Det finns många tragiska livsöden men även några solskenshistorier. I vissa fall förundras jag över hur den mänskliga kroppen kan hantera stora mängder alkohol under en följd av dagar, månader och år utan att fullständigt kollapsa. Men obemärkt går det inte förbi. Både socialtjänsten och sjukvård hålls sysselsatta.

Aktuell är frågan om Sverige ett bra land när det gäller integration av invandrare? Tveksamt. Är Umeå en bra stad för integration? Tveksamt.

Just nu har Sverige och Umeå historiskt låga arbetslöshetssiffror. Det går bra för Umeå. Fler än på länge har jobb. Det är hög tid att riva murarna mellan socialpolitik och arbetsmarknadspolitik. Målet måste vara att fler ska komma i arbete. Bidrag kan aldrig ersätta lön. Men många skulle kunna få lön istället för bidrag.

2005 var i alla fall 4,6% av befolkningen i Umeå boende i hushåll med försörjningsstöd. Motsvarande siffra för utomnordisk bakgrund var 24,8%. Gamla siffror men de färskaste som hittills har gått att få tag i.

Det finns kommuner i Sverige som har helt andra resultat. Falkenberg och Värnamo nämns särskilt. Varför nämns inte Umeå i dessa sammanhang? Eller snarare varför saknas ambitionen att göra något åt problemet? Detta finns det anledning att ändra på. Europas kulturhuvudstad 2014 (Umeå?) borde ha lite mer att komma med när det gäller integration och arbete åt alla!

Välj bästa bank!

Slut på bloggsemestern. Återkommer igen med full kraft efter ett avbrott för den italienska landsbygden. Dagens stora nyhet i VK är "icke nyheten" att banken förutom sedvanlig kreditprövning också har synpunkter på var i kommunen "kåken" ligger. Ett väl känt fenomen (för alla kommuner i Västerbotten utanför kustlandet). Det glädjande i nyheten var snarare att det finns banker som inser att investeringar i Umeå är säkra investeringar även om de ligger utanför de centrala delarna (dock tror jag att det fortfarande finns områden där det är svårt att få lån till stora investeringar).

Är inte detta ett bra exempel på att det är bra med konkurrens. Kunden kan gå till nästa bank och få låna (och kanske till och med bättre villkor). Mångfald och konkurrens är något att ta vara på. Det är upp till oss som konsumenter att rösta med fötterna. Den bank som har de bästa villkoren får också kundens förtroende. Svårare än så behöver det inte vara.

Att tvingas byta bank är väl ingen olycka?

Välkommen till Umeå?

Politiken går in på lågvarv. Diskussionen kring Balticgruppen har varit spännande. Det är helt uppenbart att Umeå inte vill ha entreprenörer (eller samarbete med näringslivet). Hur ska den uppkomna situationen annars tolkas?

Idag börjar semestern. Sitter på flygplatsen i Prag och skriver.

Semester blir det med goda vänner från barndomen och dessutom två veckors engelska studier. Uppdraget som vice ordförande i Internationella Beredningen på Sveriges Kommuner och Landsting kräver en uppfräschning av engelskan. Det känns jätteroligt att vara två veckor i London (sannolikt odrägligt varmt).

Ser att en av rikstidningarna bedömer svenska folkets intresse för hushållsnära tjänster som tämligen begränsat - eftersom bara 1/3 i en undersökning tydligt signalerar att de vill utnyttja dessa. Min bedömning är nog den motsatta: Systemet är fortfarande okänt, ändå säger 1/3 klart till dessa. Men frågan är väl om man tycker om idén eller inte, och det gör jag.