Fler psykiskt funktionshindrade i arbete!

Varför är så många psykiska funktionshindrade utan sysselsättning i Umeå? Den frågan var det meningen att Västerbottensnytt skulle belysa ikväll. Inslaget blev inställt innan det var inspelat. Om det hade blivit av hade jag svarat ungefär följande:

Sverige och Umeå måste ta ett krafttag mot utanförskapet. Jobb- och utvecklingsgarantin för långtidsarbetslösa med jobbsökaraktiviteter med coachning är en bra reform. Fler lönebidrag och anställningar vid Samhall AB är en annan konkret åtgärd för dessa grupper.

Men viktigast av allt är en attitydförändring. Även personer med psykiska funktionshinder vill kunna försörja sig själv, arbeta så mycket som det går och ha arbetskamrater. Arbete före bidrag istället för en passiv bidragslinje. Helt uppenbart är det vad de allra flesta vill. En del behöver mycket stöd för att det ska fungera och andra står redan nära arbetsmarknaden. Men alla måste få möjligheter.

Det är inte pengarna som fattas. Det handlar om inställning till vad som är möjligt och att lösningen inte är att sjukersätta/pensionera unga människor. Det hade jag sagt om inte intervjun blev inställd.