En skolpolitik, var god dröj!

För den svenska skolan var regeringsskiftet förra året välbehövligt på flera sätt. Viktigast är naturligtvis den nya gällande skolpolitiken vars huvuduppdrag är att fokusera på kunskap och större insatser redan i tidig ålder.

En annan följd av att ministrar från folkpartiet nu har ansvaret för utbildningsfrågorna är att socialdemokraterna tvingats analysera vad som gick fel. Deras politik var ju, enligt dem själva i valrörelsen, den enda rätta. Efter valförlusten och när undersökningar bland medborgarna visade att just folkpartiet hade den mest populära skolpolitiken insåg Ulvskog, Sahlin och de andra att något måste göras.

Ett socialdemokratiskt förtroenderåd tillsattes och i november ska en ny skolpolitik presenteras. Det är glädjande att socialdemokraterna insett att de hade fel men tillåt mig ändå vara en aning skeptisk till vad resultatet kommer att bli. Skolpolitiken ska ju inte bara passera detta förtroenderåd utan också framtida partikongresser, något som visat sig vara ett riktigt nålsöga för nya idéer.

Minns bara s-kongressen 2005 och dåvarande skolministern Ibrahim Baylans desperata försök att övertyga ombuden om att rösta på hans förslag om nationella prov i årskurs tre. I protokollet finns hans tal nedskrivet:

'Vi pratar om nationella prov för att synliggöra brister, att knyta hjälp och stöd till detta på ett tidigt stadium. Det är arbetarklassens barn det handlar om, det är de som idag går igenom skolgången utan att få nödvändiga kunskaper och verktyg att kunna göra egna val. Det är tragiskt.'

Trots detta brandtal från Baylan sa s-kongressen nej men han kan idag ändå glädja sig åt att alliansregeringen beslutat ge 'arbetarklassens barn' detta stöd.

Även om förväntningarna inte är höga på vad resultatet av socialdemokraternas 'make over' blir så ska det bli intressant att följa turerna. Som folkpartist står utbildningsfrågorna högt på agendan och jag lovar att återkomma i ämnet, så fort socialdemokraterna vet hur deras politik ser ut.