onsdag, november 14, 2007

Hemlöshet och våld oroar mer än höga skatter och invandring

Rubriken hittade jag på DN:s hemsida och en artikel skriven av Henrik Brors. Det är uppenbart att det är de nära frågorna som hanteras uti i kommunerna som spelar en allt större roll.

Det är hög tid för krafttag mot våld i Umeå. Varför händer det så mycket och vad sker egentligen bakom kulisserna. Ett betydligt större fokus måste sättas på vilka åtgärder som sätts in när ungdomar kommer på glid. Kan socialtjänsten göra mer än idag? Eller ska det göras på ett annat sätt? Något rätt svar finns naturligtvis inte på frågan men om den aldrig ställs så kommer inte heller några förslag till svar.

Alkoholförtäring och kvinnovåld hör dessvärre ihop. Ett ökat intag av alkohol innebär ökat kvinnovåld. En negativ spiral som måste stoppas!

Kan det ökande våldet minskas genom att åtgärder sätts in tidigare? Varför förstör ett fåtal för alla andra genom att klottra och förstöra? Det är dags för en gemensam kampanj på alla nivåer: Umeå - Sveriges renaste stad, det är en rubrik att längta efter.

2 Comments:

Blogger Rolf Nilsson said...

I Stockholm har under senare år kostnaderna för att dölja den brist vi har på billiga integrerade hyresrätter skenat iväg kraftigt och kostar idag skattebetalarna minst en miljard per år. Men istället för att bygga bostäder där människor har råd att bo kvar, satsas enorma summor på olika former av sysselsättningsbaserade "uppfostringsboenden" för våra ”fattiga” kommuninvånare. Detta gäller nu allt som oftast människor som ännu inte hunnit utvecklat någon psykisk sjukdom eller missbruksproblem men ändå tvingas söka hjälp hos socialtjänsten. Om eller snarare när så socialen inte anser dessa människor vara berättigad deras hjälp vräks de och placeras i något av dessa ”uppfostringsboenden” som finns att tillgå, där bostadskarriären slutligen ska leda till ett eget hem igen. Dessa drivs av hör och häpna, socialtjänsten och andra välgörenhetsorganisationer. Hur detta tillvägagångssätt skulle kunna leda till att folk blir rikare för att senare ha råd med en liknande bostad de blev vräkta ifrån är svårt att förstå. Denna trappa består i botten av härbärgen eller jourboenden (hotell) med oförsvarligt höga priser, där en säng över natten kan kosta upp till 1400 kronor för kommunen. Det här är inget annat än diskriminering och en människovidrig syn på våra ”fattiga” medborgare. Förutom den människosyn som råder är detta även ur samhällsekonomiskt perspektiv oförsvarbart, då det skulle vara mycket, mycket billigare att med alla medel stödja och hjälpa människorna att behålla hemmet. De höga priserna försvaras med att de ska sätta press på kommunerna för att snabbt hjälpa folk vidare till nästa steg. Men vad händer när det ser ut som idag, då det inte finns något vidare att föra människorna till när det översta steget är nått? Jo, vi bygger ännu fler svindyra vidmakthållande ”hemlöshetsstegar” (”fattighus”) där det redan innan oåtkomliga trygga hemmet förflyttas ännu ett steg bortom horisonten. På detta vis skapar vi hemlösa människor som fastnar i olika trappor och snubblar fram och tillbaka på de allt högre trösklarna och samtidigt skapas jobb åt de förträffliga att problematisera våra hemlösa medborgare med olika diagnoser. När ska våra hemlösa medborgare få sitt trygga hem att bygga upp ett drägligt liv i?
Sverige är fantastiskt!

Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa

4:19 fm  
Blogger Rolf Nilsson said...

Om viljan fanns så skulle hemlösheten vara över för länge sedan. Om vi verkligen försvarade det vi säger oss ha enats kring: Allas lika värde. Det måste finnas en gräns för vad vi inbillar oss att skramlet av bössor och välformulerade bidragsansökningar kan göra, en ände på de vidriga lögner och det svek som politiker, tjänstemän och organisationer står för.



En hemlös behöver ett tryggt hem!



Alla andra lösningar är bara missbruk. Det är vidrigt att höra hur de vädjar till hjärtat när de söker sina pengar. Ni vilseleder med era ständiga räkningar, ert problematiserande och er populistiska inställsamhet. “Dubbeldiagnoser” och andra kvasiformuleringar flyter fram som en unken sörja genom myndigheter och organisationer som påstår sig arbeta mot hemlöshet. Institutioner vägrar samarbeta med varandra.



Fråga vem som helst hur den människan skulle må i psyket om han/hon saknade ett tryggt hem. Fråga dig själv hur du skulle uppleva att få vård mot denna känsla av hopplöshet för att i nästa stund slängas ännu längre ut i den. Skulle du över huvud taget kalla detta för vård?



Om du har rätt till ett tryggt hem som du kan återvända till efter ett besök hos läkaren. Vilka krav ställer du då på den som inte har rätt till detta? De hemlösa utgör en ytterst liten del av hela vår supande befolkning. Den övriga delen super bakom hemmets gardiner.


Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

12:45 fm  

Skicka en kommentar

<< Home