Vem tjänar på etanoltillverkning i Sverige?

Ska Umeborna bidra till världssvälten genom att investera i Afrika? Frågan känns minst sagt märklig men är helt relevant när det gäller Umeå Energis investeringar i Sekab (etanol i Övik).

Är det detta som kommunalpolitiker ska ägna sig åt? Ska fritidspolitikern i gemen ta det yttersta ansvaret för den här typen av investeringar? Jag tycker inte det och ju mer jag lär mig om etanol desto mer förvånad blir jag över Umeå Kommuns engagemang.

I ekot i förra veckan fick vi lära oss att vid framställning av etanol krävs mer fossil energi än vad en dieselbil med god förbränning eller en bensinsnål bil hade dragit. Denna gång är det FN:s livsmedels och jordbruksorgan FAO som dömer ut den etanolproduktion som Sverige och andra länder ägnar sig åt.

I Västerbottensnytt i fredags diskuterades Skellefteås stora investeringar i Sekab. Umeås investeringar är visserligen mindre men var och en kan ändå fråga sig, hur länge det ska fortgå. Frågan ska diskuteras i Skellefteås kommunstyrelse imorgon. Det ska bli mycket intressant att höra vad de kommer fram till.

Allt är inte guld som glimmar. Etanol tillverkas bäst i tropikerna om det ska vara energieffektivt. Det kallas miljöpolitik men det handlar mindre om miljö och mer om att hitta nya subventioner till svenskt jord- och skogsbruk. Vem tjänar egentligen på att etanol tillverkas i Sverige?