Det som döljs i snö

Vilken vinter vi har haft! Inte har det varit så farligt kallt och inte har det varit så särskilt mycket snö. Men halkan! Knappt har man kunnat öppna munnen om vädret förrän man fått alla sina halk-ilskor bekräftade och påspädda. Vi klagade på för lite sand och köpte broddar i parti och minut. Trots att vi tyckte att det aldrig sandades, larmade gatukontoret om att sanden höll på att ta slut?

Nu är snön (det lilla som fanns) borta och vad kommer fram? Ja, en massa skräp, fimpar, tomburkar och hundbajs, förstås, som aldrig borde ha hamnat på marken. Men också sand och grus och grus och sand. Nu ska det sopas upp, igen! Och tvättas och användas igen nästa vinter, vill jag gärna påminna om.

Sanden och gruset dammar förfärligt, inte minst när den ska sopas upp. Vad värre är, den är blandad med "nötningsdamm" från själva vägbeläggningen: Våra dubbdäck sliter sönder asfalten och de partiklar som då bildas är inga trevliga bekantskaper, framför allt inte för våra lungor. Om jag har förstått saken rätt håller tekniska kontoret nu på med ett försök att vattenbinda sanden, gruset och dammet, för att försöka minska virvlarna i luften. Hoppas försöket faller väl ut, så det kan bli mer heltäckande till ett annat år.

Problemet med partiklar efter slitskador förorsakade av dubbdäck är stort - inte minst för att de är små och ofta inte synliga för blotta ögat, ens. Så hur gör vi? Förbjuda dubbdäck? Låter inte helt optimalt än så länge, snarare att välja mellan pest och kolera; halkan som olycksfaktor ska verkligen inte underskattas. Nej, det enda rimliga att hoppas på måste vara att däckstillverkarna lyckas utveckla bra, halkmotstående däck, utan asfaltslitande dubb.